hur vet jag att jag vet vad jag känner var det jag tänkte när jag åkte buss och åkte bil på e4:an och lyssnade på det vackra livet i vintras. antog att jag var olyckligt kär i gitarristen i bandet men visste ju inte om det var så eller om jag bara trodde/ville det. shit vad jag hade ångest hela tiden, typiskt mig. men sen hånglade vi i en källare när han fyllde år i januari och sen bla bla bla drama och i april blev vi *finally* ett par. najs tycker jag. hursomhelst, vintern. så himla STOR årstid kan jag tycka. stor och läskig och känsloladdad för många tänker jag men så himla fiiiiiin ändå. ba ta töntiga bilder genom bilrutan när man lyssnar på kent och kan relatera till typ alla låttexter och dricka glögg tända brasa läsa bok smygröka under snöpromenad (de dagarna är lyckligtvis förbi men ÄNDÅ. där gick lilla jag med enorm monkihalsduk virad runt 40% av kroppen å ba, aahhh nikotin must have *so mizundahstood* etc). har svårt att komma fram till någon poäng för har suttit vid datorn för länge men 1) vintern kan vara skitjobbig men även jävligt god ändå! hallå JUL 2) läste hur vet jag att jag vet vad jag känner-raden uppskriven nånstans därav detta inlägg pga vinternostalgi etc 3) LÄNGTAR TILL JUUULEN Å SNÖN

 

roligt iallafall. annat skoj är att jag gjort bloggen större vilket jag tänkt göra i typ tre år men aldrig orkat. inga mer sketna små bilder här inte. nu ska jag leta bullar i frysen