they all say they long to reach their sorrows
snart ska jag och min finaste flicka bo några dagar i en isolerad stuga, mitt bland snön och inte ens en meter från havet. åh.
just nu så bara fastnar jag där, ungefär för ett år sedan. temporärt, ja. har inte sovit knappt alls på alldeles för länge. kan inte ens lyssna på musik. kräks.
som en askgrå horisont
vi har en mikroskopisk chans att bli gamla tillsammans.
du var min armé
världens finaste vintermusik
det regelbundna spinnandet från motorn och ljudet av däcken mot våt asfalt skulle mycket väl kunna vagga dig till sömns, om det inte vore för det att du blockerar världen med ljudisolerande hörlurar. i det kalla vintermörkret sitter du invirad i en enorm halsduk, för att undvika att frysa ihjäl (och annat besvärligt). genom fönstret fångar du förbipasserande ögonblick med en engångskamera och letar ord i frosten på rutan.
i tysthet räknar du önskningar om hur du vill vara på väg någon helt annanstans.
i. jag vill till ---------
iii. jag vill till ---------
v. jag vill till ---------
vii. jag vill till ---------
och så vidare (du är rädd för jämna tal).
helst vill du bara vara kvar här för evigt, i oavbruten rörelse. alltid på väg någonstans, aldrig fast. världen som ett rus utanför, luften tung av värme.
nu bara en timme ifrån destinationen, och hur mycket du än önskar att det inte var så, måste mörkret vidare och skänka någon annan tröst. koman kan inte vara för evigt.
det enda som hjälper mot tankar är hud
fönstret suckar och våldsamma spökhänder smäller igen dörren
glittering blackness
tack så mycket för att ni följer och kommenterar och allmänt uppskattar min blogg. det värmer så. god jul, allesammans. kyss.
kom nu
jag är kroniskt låg
roadkill
är orkeslös. vill egentligen gå milslånga distanser över de snötäckta åkrarna men orkar ingenting. ändå finns det så mycket jag måste göra. inspirationstorka.
hoppas bara jag orkar skriva när jag kommer hem inatt.
i should do something about it; the midtones, the various endings
ibland så är det väl bara inte värt att bry sig. nu måste jag återuppta bekantskapen med yoni wolf; WHY? välkomnar min saknade apati (tacksam för tillfälliga återfall. det är väl dem vi lär oss av?).
nu ska jag skriva en novell utifrån en dröm jag hade inatt. om jag inte somnar innan.
ps: elva mvg.
stop motion
något gammalt:
ligger på rygg och tänker inte på dig.
från fönstret skiner jullysen; livräddare under mörkerhalvåret.
men ljuset bländar mig och jag kan inte somna.
ibland så önskar jag bara att jag hade chokladbrunt eller rostrött hår
och att min kropp var så tunn,
så skör
att man kunde spela på revbenen,
att du var rädd för att ha sönder mig vid beröring
att jag aldrig behövde oroa mig över att inte få plats.
men verkligheten kommer aldrig vara omättad och grynig
den kommer heller inte vara broderad med vackra adjektiv
allt ljus kommer inte sväva som en gloria runt kaskader av hår
jag kommer frysa i genomskinliga skjortor vid minusgrader,
hungern kommer att plåga och mina cigaretter kommer ta slut
(du också)
hade den bästa helgen. är utmattad. fick världens lust att åka härifrån nu
lilla vännen (göm dig där inne)
jag vill ha ben fulla med blåmärken
och en krona av korpfjädrar
isfingrar och hjärtat står still
mitt skrivbord är täckt med kaffekoppar och papper om stamcellsforskning. även ett och annat album och två kameror. en bok. anteckningar. mina iskalla händer vilar tungt på det vita träet och jag bara orkar inte
ska skriva den kanske trettionde uppsatsen det här halvåret.
ps: (lol hatar att jag måste göra detta) följ min blogg med bloglovin
why don't we share our solitude?
var i stockholm
tog på mig mammas trasiga klocka. låtsades att tiden stod stilla.
was in stockholm. put on mum's old broken watch. pretended that time stood still.
the malady of elegance
dina långa, smala fingrar skjuter bort den mörka luggen ur dina ögon. du suckar. äter en övermogen kiwi, funderar över ifall du hinner gå på en söndagspromenad ute i snöfallet. även fast du ändå inte orkar.
borde läsa ut den där boken till skolan. har ingen lust. vill bara sitta ute på balkongen och äta jordnötssmör och kedjeröka tills det blir kolsvart (vilket ändå är vid tre-fyra någon gång, och klockan är redan 12:20).
väntar långa pauser mellan varje sked kiwi. vill skjuta upp på saker. den smakar lite konstigt, den kanske har jäst? jäser kiwi när den blir övermogen?
du studerar den stilla staden bortom hustaken. himlen är samma färg som de där tekopparna du drack ur när du var liten - de som alltid fick dig att tänka på sprickor i is. hade inte solen varit halvdöd hade den silats genom de blytunga molnen längre i norr. frost glimmar i hörnet av fönsterglaset.
det är stunder som denna du längtar extra mycket efter det där loftet du nästan köpt, men som varit aningens för dyrt. det isande vinterljuset hade gjort sig perfekt genom sköra spetsgardiner, reflekterat på benvita lakan. du önskar dig det gigantiska fönstret du skulle spenderat varje sömnlös natt i, men vet att det är lika meningslöst som när du var sju och krossade pepparkakor i handflatan och hoppades att de skulle dela sig i tre delar.
du har gått ner ännu två kilon. du funderar tyst på hur mycket mer som krävs för att dina revben ska vara så synliga att man kan räkna dem. ifall du kommer bli längre (förmodligen inte, eftersom du börjat röka och slutat äta (mamma sade ju alltid, "vill man vara fin får man lida pin")).
du reser dig från mahognystolen med stoppning från 1800-talet (en gåva från gammelfarmor) och går mot en tunn dörr. öppnar, tar fram en lång, lätt genomskinlig blus med blommönster. sveper den över axlarna, huttrar mjukt. smyger knäpptyst mot glasdörren ut till den minimala balkongen (du lärde dig att gå försiktigt när du var barn - om man inte gjorde det ekade det i herrgården flera trappor ner). plockar upp cigarettpaketet och tändstickorna från ett gjutgärnsbord på vägen ut.
du sjunker ner i den gröna sammetsfåtöljen som smått börjat mögla. den står alltid ute på balkongen, oavsett väder och temperatur. för din del gör det inget alls.
du tänder kvickt en cigarett och drar ett bloss. vinden river tag i din blus och du håller den mot kroppen. kylan rör darrande vid din hud och du njuter tyst av nästan-smärtan.
du kan läsa boken till skojprojektet senare. såhär ska en söndag spenderas.
kommer räddningen till slut?
och bakom murarna vid ån lämnar jag spår
jag skrev mitt namn i vattnet
så du vet var jag finns
exklusiv puls
now there's that fear again
hej aids osv
en gång i tiden hade jag en mycket tillförlitlig lösning, som alltid fungerade. när saker inte var bra tog jag tillflykt till duschen. det heta vattnet brände bort det onda utanpå och inuti.
det fungerar inte längre.
