förra hösten då allting var mer distanserat men ändå mer tillgängligt. jag och hösthjärtat gömde oss lite varstans, min framtid kom att ta en helt ny vändning, och vi såg i svartvitt.

did you see alice? the magic was ripped from her face.

gjorde en blandcd med den mjukaste musiken, döpte den till hum och gav den ett svartvitt omslag.


just nu är jag ungefär såhär glad, dvs inte glad alls. lyssnar på vår morning hollow (fortsätt gärna lägga in era favoritlåtar, vi har gjort den väldigt fin redan) och snart kommer jesper hit. jag har bestämt att vi ska se på james bond och äta.
ps har bara tre rutor kvar på rullen i min minolta, så kanske kommer analoga bilder snart.

likblek, röd i ögonen. borde inte ladda upp sådant här bara för att jag inte har något att göra.

två bilder från förra vintern resp. hösten. idag har jag skrivit ett tal för rätten till abort. och börjat läsa min första bok av murakami. och haft klyvande huvudvärk. levet leker.

du reser dig ur sängen och tänker att det visst blir svårare varje dag, varför är man så trött på hösten. drar på dig ett par knästrumpor slängda över fåtöljen alldeles intill fotändan på din säng. plockar upp en svart tshirt som ligger på golvet, den är visst hans. den luktar gott. du går ett par steg på det kalla trägolvet, sträcker sedan på dig, rynkar näsan och spänner varje muskel. gäspar stort. öppnar sovrumsdörren och kliver in i morgonljuset.

ner för trappan, du tassar tyst även fast huset är tomt. dörren till höger, köket. ditt hår hänger i testar framför ansiktet, du blåser det ur ögonen. pillar på det bakom ryggen, visst når det nästan ner till ländryggen nu. den tunna, stora tshirten böljar mjukt runt din kropp när du rör dig i köket, gör två och en halv koppar kaffe. går till bänken under micron, sätter på en belle & sebastian-cd i den urdåliga cd-spelaren, skränig musik. du ler ändå.

ett mjukt sugande, klickande ljud från balkongdörren där uppe, steg i trappan. han dyker upp i dörröppningen, du sitter på en köksstol med fötterna uppe på sitsen och äter marmeladmackor. hans hår står upp i en konstig lock mitt på huvudet, du fnissar. han ser misstänksamt på dig. det finns kaffe, säger du. han rör sig mjukt, häller upp kaffe i en kopp vid köksbänken. dricker det svart, ståendes. tittar på dig. du äter en smörgås långsamt, frågar om han vill ha. han skakar på huvudet. du undrar varför han bara står där, varför han inte sätter sig, bara betraktar dig. du lägger dig halvt över bordet, vilar kinden mot korslagda armar. betraktar honom tillbaka. ett par minuter, sedan ställer han ner koppen. kommer fram, sätter sig på köksstolen bredvid. det luktar lite cigarettrök, han har redan varit ute. han böjer ned huvudet och pussar dig på örat, sträcker sig fram. du rycker till när han tar tag i dina fötter och lägger dem i sitt knä. varma handflator mot kalla tår, fotsulor. godmorgon, säger han. du ler.

köpte ett par nya plattor, third av portishead och kid a (collector's edition) av radiohead.

det är så väldigt kallt och jag fryser mest hela tiden, isfingrar, kalla fötter.


ska klippa naglarna kort, måla dem svarta, bli som förut och gömma orden på tungan, mellan tänderna, stänga ögonen. det är dags, det är höst. ska ta två steg bakåt, tio månader tillbaka.

20 september: lyssnar på bon iver för att svepas tillbaka ett och ett halvt år. skolkorridoren och sedan doften av trä, att få arbeta med händerna och vara ensam i sitt eget universum en och en halv timme. att varje morgon vara halvt död av trötthet, för att jag satt uppe varje natt och pratade med tvåtusennios viktigaste person, ibland till soluppgången. jag är ganska säker på att han inte kommer hit och läser, tittar.

därför: det här är till dig och våra bortglömda timmar.

iskalla fötter eller vad som