because life is a means of extracting fiction
sanctuary
här var vi i ide i fyra dagar. behövdes. nu är jag helt disorienterad, och kvar med en halv veckas lov och massor läxor. istället ska jag och sara köpa tunna, blommiga tyger och sy kläder vi inte behöver. gott nytt år.
they all say they long to reach their sorrows
snart ska jag och min finaste flicka bo några dagar i en isolerad stuga, mitt bland snön och inte ens en meter från havet. åh.
just nu så bara fastnar jag där, ungefär för ett år sedan. temporärt, ja. har inte sovit knappt alls på alldeles för länge. kan inte ens lyssna på musik. kräks.
som en askgrå horisont
vi har en mikroskopisk chans att bli gamla tillsammans.
du var min armé
världens finaste vintermusik
det regelbundna spinnandet från motorn och ljudet av däcken mot våt asfalt skulle mycket väl kunna vagga dig till sömns, om det inte vore för det att du blockerar världen med ljudisolerande hörlurar. i det kalla vintermörkret sitter du invirad i en enorm halsduk, för att undvika att frysa ihjäl (och annat besvärligt). genom fönstret fångar du förbipasserande ögonblick med en engångskamera och letar ord i frosten på rutan.
i tysthet räknar du önskningar om hur du vill vara på väg någon helt annanstans.
i. jag vill till ---------
iii. jag vill till ---------
v. jag vill till ---------
vii. jag vill till ---------
och så vidare (du är rädd för jämna tal).
helst vill du bara vara kvar här för evigt, i oavbruten rörelse. alltid på väg någonstans, aldrig fast. världen som ett rus utanför, luften tung av värme.
nu bara en timme ifrån destinationen, och hur mycket du än önskar att det inte var så, måste mörkret vidare och skänka någon annan tröst. koman kan inte vara för evigt.
det enda som hjälper mot tankar är hud
fönstret suckar och våldsamma spökhänder smäller igen dörren
glittering blackness
tack så mycket för att ni följer och kommenterar och allmänt uppskattar min blogg. det värmer så. god jul, allesammans. kyss.
kom nu
jag är kroniskt låg
roadkill
är orkeslös. vill egentligen gå milslånga distanser över de snötäckta åkrarna men orkar ingenting. ändå finns det så mycket jag måste göra. inspirationstorka.
hoppas bara jag orkar skriva när jag kommer hem inatt.
i should do something about it; the midtones, the various endings
ibland så är det väl bara inte värt att bry sig. nu måste jag återuppta bekantskapen med yoni wolf; WHY? välkomnar min saknade apati (tacksam för tillfälliga återfall. det är väl dem vi lär oss av?).
nu ska jag skriva en novell utifrån en dröm jag hade inatt. om jag inte somnar innan.
ps: elva mvg.
stop motion
något gammalt:
ligger på rygg och tänker inte på dig.
från fönstret skiner jullysen; livräddare under mörkerhalvåret.
men ljuset bländar mig och jag kan inte somna.
ibland så önskar jag bara att jag hade chokladbrunt eller rostrött hår
och att min kropp var så tunn,
så skör
att man kunde spela på revbenen,
att du var rädd för att ha sönder mig vid beröring
att jag aldrig behövde oroa mig över att inte få plats.
men verkligheten kommer aldrig vara omättad och grynig
den kommer heller inte vara broderad med vackra adjektiv
allt ljus kommer inte sväva som en gloria runt kaskader av hår
jag kommer frysa i genomskinliga skjortor vid minusgrader,
hungern kommer att plåga och mina cigaretter kommer ta slut
(du också)
hade den bästa helgen. är utmattad. fick världens lust att åka härifrån nu
lilla vännen (göm dig där inne)
jag vill ha ben fulla med blåmärken
och en krona av korpfjädrar
isfingrar och hjärtat står still
mitt skrivbord är täckt med kaffekoppar och papper om stamcellsforskning. även ett och annat album och två kameror. en bok. anteckningar. mina iskalla händer vilar tungt på det vita träet och jag bara orkar inte
ska skriva den kanske trettionde uppsatsen det här halvåret.
ps: (lol hatar att jag måste göra detta) följ min blogg med bloglovin
why don't we share our solitude?
var i stockholm
tog på mig mammas trasiga klocka. låtsades att tiden stod stilla.
was in stockholm. put on mum's old broken watch. pretended that time stood still.
kommer räddningen till slut?
och bakom murarna vid ån lämnar jag spår
jag skrev mitt namn i vattnet
så du vet var jag finns
exklusiv puls
now there's that fear again
hej aids osv
en gång i tiden hade jag en mycket tillförlitlig lösning, som alltid fungerade. när saker inte var bra tog jag tillflykt till duschen. det heta vattnet brände bort det onda utanpå och inuti.
det fungerar inte längre.
gammalt
hold your breath and count to ten
then fall apart, then start again
hold your breath and count to ten
start again, start again
alice dreams
previous impacts (and other disasters)
trött + behov av ny musik
(or so the story goes)
balance we won't know
we will see when it gets warm