alltså det är ju galet så livet knullar med en hela tiden. klockan är 03.26 och jag har insomnia. ska upp halv tio imorgon. försöker prata med en osocial j och håller krampaktigt fast i tygbitarna jag kallar Mitt Liv. för visst är det väl så att allt ibland blir sönderrivet? då återstår bara att sy ihop allt igen, och varken det blir bättre, vackrare och mer hållbart än innan, vet man inte förrän man är färdig. och då finns ingen återvändo.
(jag kan inte sy)

båtresan läkte vissa sår, och rev upp andra. men i vilket fall så finns det få saker bättre än att halvsova i sittbrunnen, omgiven utav tung dimma, med stärkande segel över huvudet, bakom ryggen. då har man grepp. allt som existerar är det outgrundliga djupa och en lika ofattbar harmoni i bröstet, skör som ett ögonblick, vacker som en livstid. det enda man kan göra då är att ta allt som det kommer, och uppskatta det fina.

här kommer iallafall lite bilder från de senaste två veckorna