det var en gång och draken dog aldrig, han tog en tupplur. prinsen var en vanlig bonde, lika fattig som de andra. prinsessan var utelämnad till sitt öde. fast ödet tror vi ju inte på. vi tror inte på någonting.

en kär vän sade en gång "lita aldrig på någon". jag tror, faktiskt, att han hade rätt.

ni var så vackra att sommarregn och stjärnfall bleknade vid er sida, men nu vet jag inte var jag har er. eller om jag inte vet var jag har mig själv.

mattan rycktes bort från under mina fötter. och om du inte bryr dig om att komma ikapp mig ikväll, då fastnar jag väl här för alltid.