dina långa, smala fingrar skjuter bort den mörka luggen ur dina ögon. du suckar. äter en övermogen kiwi, funderar över ifall du hinner gå på en söndagspromenad ute i snöfallet. även fast du ändå inte orkar.

borde läsa ut den där boken till skolan. har ingen lust. vill bara sitta ute på balkongen och äta jordnötssmör och kedjeröka tills det blir kolsvart (vilket ändå är vid tre-fyra någon gång, och klockan är redan 12:20).

väntar långa pauser mellan varje sked kiwi. vill skjuta upp på saker. den smakar lite konstigt, den kanske har jäst? jäser kiwi när den blir övermogen?

du studerar den stilla staden bortom hustaken. himlen är samma färg som de där tekopparna du drack ur när du var liten - de som alltid fick dig att tänka på sprickor i is. hade inte solen varit halvdöd hade den silats genom de blytunga molnen längre i norr. frost glimmar i hörnet av fönsterglaset.

det är stunder som denna du längtar extra mycket efter det där loftet du nästan köpt, men som varit aningens för dyrt. det isande vinterljuset hade gjort sig perfekt genom sköra spetsgardiner, reflekterat på benvita lakan. du önskar dig det gigantiska fönstret du skulle spenderat varje sömnlös natt i, men vet att det är lika meningslöst som när du var sju och krossade pepparkakor i handflatan och hoppades att de skulle dela sig i tre delar.

du har gått ner ännu två kilon. du funderar tyst på hur mycket mer som krävs för att dina revben ska vara så synliga att man kan räkna dem. ifall du kommer bli längre (förmodligen inte, eftersom du börjat röka och slutat äta (mamma sade ju alltid, "vill man vara fin får man lida pin")).

du reser dig från mahognystolen med stoppning från 1800-talet (en gåva från gammelfarmor) och går mot en tunn dörr. öppnar, tar fram en lång, lätt genomskinlig blus med blommönster. sveper den över axlarna, huttrar mjukt. smyger knäpptyst mot glasdörren ut till den minimala balkongen (du lärde dig att gå försiktigt när du var barn - om man inte gjorde det ekade det i herrgården flera trappor ner). plockar upp cigarettpaketet och tändstickorna från ett gjutgärnsbord på vägen ut.

du sjunker ner i den gröna sammetsfåtöljen som smått börjat mögla. den står alltid ute på balkongen, oavsett väder och temperatur. för din del gör det inget alls.

du tänder kvickt en cigarett och drar ett bloss. vinden river tag i din blus och du håller den mot kroppen. kylan rör darrande vid din hud och du njuter tyst av nästan-smärtan.

du kan läsa boken till skojprojektet senare. såhär ska en söndag spenderas.