20 september: lyssnar på bon iver för att svepas tillbaka ett och ett halvt år. skolkorridoren och sedan doften av trä, att få arbeta med händerna och vara ensam i sitt eget universum en och en halv timme. att varje morgon vara halvt död av trötthet, för att jag satt uppe varje natt och pratade med tvåtusennios viktigaste person, ibland till soluppgången. jag är ganska säker på att han inte kommer hit och läser, tittar.

därför: det här är till dig och våra bortglömda timmar.