duets
at the end of our lives, it's good to be the only thing left
ten thousand oaks
förra hösten då allting var mer distanserat men ändå mer tillgängligt. jag och hösthjärtat gömde oss lite varstans, min framtid kom att ta en helt ny vändning, och vi såg i svartvitt.
the past is a murderer
did you see alice? the magic was ripped from her face.
drag your shadow round the street
break the fragile.
gjorde en blandcd med den mjukaste musiken, döpte den till hum och gav den ett svartvitt omslag.
just nu är jag ungefär såhär glad, dvs inte glad alls. lyssnar på vår morning hollow (fortsätt gärna lägga in era favoritlåtar, vi har gjort den väldigt fin redan) och snart kommer jesper hit. jag har bestämt att vi ska se på james bond och äta.
ps har bara tre rutor kvar på rullen i min minolta, så kanske kommer analoga bilder snart.
six months have passed, but not enough to make you show
två bilder från förra vintern resp. hösten. idag har jag skrivit ett tal för rätten till abort. och börjat läsa min första bok av murakami. och haft klyvande huvudvärk. levet leker.
i am all the days that you choose to ignore.
köpte ett par nya plattor, third av portishead och kid a (collector's edition) av radiohead.
once more with feeling
det är så väldigt kallt och jag fryser mest hela tiden, isfingrar, kalla fötter.
ska klippa naglarna kort, måla dem svarta, bli som förut och gömma orden på tungan, mellan tänderna, stänga ögonen. det är dags, det är höst. ska ta två steg bakåt, tio månader tillbaka.
you wreck and you run.
20 september: lyssnar på bon iver för att svepas tillbaka ett och ett halvt år. skolkorridoren och sedan doften av trä, att få arbeta med händerna och vara ensam i sitt eget universum en och en halv timme. att varje morgon vara halvt död av trötthet, för att jag satt uppe varje natt och pratade med tvåtusennios viktigaste person, ibland till soluppgången. jag är ganska säker på att han inte kommer hit och läser, tittar.
därför: det här är till dig och våra bortglömda timmar.
du är graciös tumult
iskalla fötter eller vad som
come with nothings
all i made, gestured in the old unfamiliar way
even a broken clock is right twice a day
gummistövlar och smygrökande i en skog på en ö.
ni är väldigt tysta, har ni fallit i höstdvala allesammans? det har jag nog.
the shadows go like ghosts accross your room
(you may only call something yours if you were the last one to conquer it)
act xii
everything we saw that day.
emma och sixten.
mer emma, tove och mina knän på en söndag.
you're happier here, spread out with your eyes closed
image-autumn-womb
såhär ser det ut i mitt rum när jag läser om nätterna.
when i die i'm alive, when i lose i find my identity.
son, if i died on my bedroom floor,
would you cry on your bedroom floor,
and tattoo my name underneath your arm?
and it's the darkest side of my heart that dies when you come to me,
and it's the golden ticket i win when you kill my enemies.
