idag sjöng jag för blommorna













en jepo och en alice fikade under ett träd i trädgårn. på hemvägen blev de attackerade utav fulla, tjugoåriga linslusar






fikade med astrutt och filledille (som inte fick vara med på kort, utan var fotograf istället).










visst är det väl vinter snart?

och när jag har er alla
mår jag som bäst

igår såg jag de första gula löven







min eld kommer från och med nu
endast vara till för värme

var på stan med en alexander today















är lika trött som vanligt, fast kanske tröttare förresten
sängen har blivit min bästaste vän
vill bara ha varma saker omkring mig och i magen, öppet fönster och mörker
tackar gud för rullgardin. inte för att det är särskilt ljust ute längre. det är inte särskilt ljust någonstans.


biter mig i läppen så det blöder, röker så att halsen svider, är vaken så att ögonen tåras

hatar skolan faktiskt

det har regnat för länge nu





























never in the night when the knot grows tighter than fingers can untie
and all the last half dammed rivers have gone dry
does the cock crow thrice until someone is denied
or the morning comes

sometimes i claim to know a guy but i can't tell you what his hands look like

när man har fönstren öppna tjugofyra timmar om dygnet
även fast man fryser på det där sättet som nästan gör ont
bara för att man inte klarar ansträgningen i att
resa sig
gå fram
stänga

man kan ligga timtals på golvet
i en snuskig t-shirt och string
önskandes att man hade en hög proppfulla cigarettpaket
äcklad av sina egna tankar

man kan ligga så
lyssnandes på (the) toner man känner väl
man känner illa
man mår illa

när känslor för städer och personligheter och känslor och städer och känslor och p

när man kväver det med nya planer
när man kväver det med fysisk ansträngnig
när man kväver det med
att
trycka
i
sig

(på det där sättet man känner igen från TV)


frågan är:
sommarens osanna tankar
och sommarens drömmar
-
skillnaden, hur stor är den?











NÄR SOLEN INTE NÅTT FRAM TILL
DET MILLIMETERBREDA OMRÅDET PÅ VÄNSTRA RINGFINGRET
OCH MAN INTE HAR EN JÄVLA ANING VARFÖR


(när man dygnat tre nätter i rad.)

bleh bleh bleh varför är allt så jobbigt under mörkret. om man är själv, åtminstone. och inte lyssnar på Lou Reeds Take a walk on the wild side. eller blir förförd.

eh
ska stanna hemma ensam i helgen, la familia ska segla. I APPROVE


espresso house med nadja, måndag


fem skräckfilmer, lång natt med sofie, tisdag


utebio, cykelturer med noor, onsdag


why?





your mind is a trainstation




okej oj det är svårt att tänka tillbaka på saker. det blir ju att jag fastnar där och jag klarar inte att ta mig tillbaka på egen hand. för jag vill ju inte. det är en befrielse att slippa ta tag i det som är, att leva i underbara minnen (drömmar) och bara
tycka synd om sig själv
jaaagggg jag j jag jag det spelar ingen roll
för jag bryr mig inte om någon annan fast hahahahahahahahhahah vem lurar jag
inte mig själv
bara andra

bleh jag vill sno mamis cigaretter this is bad
vill ha ett stativ.

cheers

alltså det är ju galet så livet knullar med en hela tiden. klockan är 03.26 och jag har insomnia. ska upp halv tio imorgon. försöker prata med en osocial j och håller krampaktigt fast i tygbitarna jag kallar Mitt Liv. för visst är det väl så att allt ibland blir sönderrivet? då återstår bara att sy ihop allt igen, och varken det blir bättre, vackrare och mer hållbart än innan, vet man inte förrän man är färdig. och då finns ingen återvändo.
(jag kan inte sy)

båtresan läkte vissa sår, och rev upp andra. men i vilket fall så finns det få saker bättre än att halvsova i sittbrunnen, omgiven utav tung dimma, med stärkande segel över huvudet, bakom ryggen. då har man grepp. allt som existerar är det outgrundliga djupa och en lika ofattbar harmoni i bröstet, skör som ett ögonblick, vacker som en livstid. det enda man kan göra då är att ta allt som det kommer, och uppskatta det fina.

här kommer iallafall lite bilder från de senaste två veckorna

det var en gång och draken dog aldrig, han tog en tupplur. prinsen var en vanlig bonde, lika fattig som de andra. prinsessan var utelämnad till sitt öde. fast ödet tror vi ju inte på. vi tror inte på någonting.

en kär vän sade en gång "lita aldrig på någon". jag tror, faktiskt, att han hade rätt.

ni var så vackra att sommarregn och stjärnfall bleknade vid er sida, men nu vet jag inte var jag har er. eller om jag inte vet var jag har mig själv.

mattan rycktes bort från under mina fötter. och om du inte bryr dig om att komma ikapp mig ikväll, då fastnar jag väl här för alltid.